När börjar det nya året?

När börjar det nya året? Börjar det när almanackan säger att det är 1 januari, eller ………? Börjar egentligen allt långt innan vi ser det?

Sen många år tillbaka har december kommit att bli en viktig tid för mig. I det yttre är jag trött och passiv. Men i det fördolda, bortom mitt medvetna jag, sker det saker.Jag har förstått att denna trötthet och passivitet är ett viktigt tillstånd. Kanske är det den viktigaste perioden på hela året, och den viktigaste förutsättningen för det arbete som ska ske under det kommande året. Jag tror att det är där allt startar, där det börjar. I tiden runt vintersolståndet. Där i det till synes passiva är det som det nya året börjar.

Mörkertiden kallar jag den här tiden, det här tillståndet, som jag har kommit att betrakta som något heligt. En tid då det är möjligt för mig att närma mig, gå in i och omslutas av detta heliga. Det har blivit tydligt för mig att decembermörkret har en Gåva i sitt sköte, en Gåva som kan sökas bara genom att i tillit gå in i Mörkret  och låta sig omslutas av det. Mörkertiden innebär en möjlighet att gå in i Det Stora Mysteriet och hämta något där

Mörkertid – för mig har det blivit ett så vackert ord. När vi släpper föreställningen om mörker som något skrämmande, något farligt, så blir det istället en möjlighet. Mörker och ljus är inte motsatser, de är båda lika viktiga delar av vårt medvetande. I mörkret vilar Mysteriet, den del av våra liv som vi inte har tillgång till i vårt vakna medvetande, den del av oss som vi måste närma oss på knappt skönjbara vägar, den del av oss själva som vi måste ledas till av krafter som vi inte helt kan kontrollera, utan bara välkomna genom att öppna oss för dem.

Jag har sedan många år tillbaka en ritual att önska tre ting inför nymånen.( Och att tacka för dem) När jag stod inför den nymåne som skulle leda in i Mörkertiden kände jag att det här är kanske det viktigaste månvarvet på hela året. Jag fokuserade djupt på frågan om vilka som var mina viktigaste önskningar. Det blev en önskan  som har att göra med relationen till mina närmaste, en önskan om att tydligare kunna höra min själs viskningar om det som är min livsuppgift vad gäller arbetet, och en ospecificerad önskan om att förutsättningslöst kunna ta emot den gåva Mörkertiden  har att ge mig.

Nu när vi närmar oss vintersolståndet och Mörkret sluter som som djupast omkring mig känner jag att de önskningar jag gjorde inför den senaste nymånen  inte bara gäller för det här månvarvet utan också för hela året. Det är här i Mörkertiden som det nya året börjar.  I det knappt skönjbara, i tillit till att livet leder oss när vi inte själva kan se.