söndag 8 mars 2015

Om att så ett frö och ha tillit

I dag ska jag så tomatfröerna. Sen kommer jag att gå där och titta varenda dag, fastän jag vet att det inte kommer att synas något de första dagarna. När de första groddarna sticker upp ut jorden är det som att ett mirakel ännu en gång visar sig för mig. Små klena stänglar, två små blad. Att de när tiden är mogen kommer att kunna bära tunga tomater är i det här läget nästan svårt att förstå. Men jag har ju sett det ske. Så många gånger. Med tomater och andra frön som jag stoppat i jorden. För mig är odlandet ett underbart återseende. De senaste åren har jag haft små odlingar, för eget behov under sommar och tidig höst. Innan vi byggde Näckrosen odlade jag hela familjens årsbehov av grönsaker och rotfrukter. Att ta upp detta igen är som att återse en kär vän som jag länge saknat. Att odla sin egen mat ger en underbar förankring i livsvillkoren. En kontakt med något som våra liv vilar på. Och den mat jag odlat själv ger näring inte bara till kroppen utan lika mycket till själen. Det synliggör mitt samband med Moder Jord. Placerar mig i centrum av vetskapen om att det är av henne jag lever. Och då hamnar jag i närvaro, i en djup känsla av verklighet. I dag ska jag så de första fröna. Nu när ljuset har kommit tillbaka, solen börjar visa sig. Små frön ska jag stoppa ner i jorden, vattna lite och ställa krukorna i söderfönstret. Sen vänta med spänning på de första små bladen som liksom hopkrupna tittar upp. Och jag tänker på hur mycket hopp som finns i den här processen; frön som stoppas ner i jorden, lite vatten, ljus och lagom temperatur, tid. Det är vad som behövs för att processen ska utvecklas utifrån en förutbestämd ordning. I mina meditationer ber jag om att helt och fullt kunna låta tilliten till en process´ inneboende kraft genomsyra min syn på livet. Att vila i tilliten att om jag sått ett frö så kommer det efter en tid i mörkret under jord, om jag vattnat och placerat det där solljuset kommer till, att ge upphov till en planta som i sin egen takt kan växa sig stark. Jag har ju sett också det ske , många gånger. För det är ju så det är. En medveten avsikt från mitt inre centrum, från min själ, är som ett frö. När jag tydliggör avsikten för mig själv är det som att stoppa ner fröet i jorden. Sen dröjer det en tid innan det syns att något händer. Min tillit till förmågan att skapa genom min intention blir till vatten och solljus för det som växer. Och tålamod och insikten att livet har sin egen inneboende rytm får ge processen den tid den behöver. För det som är planterat behöver visserliga goda förutsättningar. Men växandet sker också av sin egen inneboende kraft. Om att så ett frö och ha tillit Så det är vår igen. Och det kommer en ny sommar med kurser på Näckrosen. Gamla kära vänner som kommer tillbaka ; Drömtolkning, Inkatekniker, Skrivarkurs för kvinnor och Tyst retreat. Lite färre kurser än förr om åren. Men något nytt, som ännu befinner sig i sin växtprocess, håller också på att ta form. Men det får nog bli en annan berättelse. De har varit här många år nu. Kursledarna har blivit mina vänner. Jag har tagit del av tidigare kursdeltagares upplevelser av kurserna. Och under årens lopp sett hur frön som fått gro och fått lite hjälp av goda växtbetingelser vuxit upp till starka plantor. Människor som kommit hopkurade under något som tynger dem, men med en vilja att växa, har fått hjälp att se hur de kan skapa goda växtbetingelser för sin inre kraft. Något eller några år senare har de kommit tillbaka med en helt ny kraft. Det är en glädje att hysa såna processer här i min verksamhet. Jag ser fram emot att möta nya kursdeltagare och er som varit här tidigare. Jag ser fram emot möten och samtal om sånt som är viktigt. Och i dag ska tomatfröna i jorden

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar